När man intet anar.

När man letar vet man inte alltid efter vad. Det är egentligen en känsla som ibland känns väldigt avlägsen och död. Helt plötsligt kan den dock spira och pirra. Personen som väcker känslan behöver egentligen inte vara den som ger den varaktiga lyckan för livet, men bara det att känslan väckts räcker! I alla fall för mig. Jag har känt attraktion på många plan, men ännu inte intellektuellt tydligen. En dryg timmes möte väckte ett intresse jag inte upplevt på jag vet inte hur länge. Kanske är han den rätte, men kanske inte. Jag bryr mig inte just nu, jag bara känner. Kände nåt liknande för ett år sen och det resulterde i en fantastiskt vänskap. Jag trodde verkligen vi var ämnade för varandra, men han ville bara vara min kompis och idag är jag glad för det. Trodde jag var bitter och sur för evigt, men rätt person kan ändra på det och leda till en härlig känsla som inger hopp!