Att ingen gjort detta tidigare

/Users/towe/Desktop/YouTube - NYC Street Musicians Jam with Oasis.webarchive

Min resumé

Med många ben och år i andra branscher har jag nu samlat hela min lekamen, med hjärtat och hjärnan i centrum. Det blir lätt lite fånigt och fullt med floskler när jag ska beskriva mitt nuvarande arbete, men jag har hittat hem, rätt - you name it!

Som svenska- och engelskalärare har jag i tio år vridit och vänt på orden för att kittla elevernas nyfikenhet. Många timmars research har ofta utmynnat i en kort muntlig presentation eller en halv A4-sida. Den delen av arbetet har jag alltid älskat, men med åren har lärare ålagts fler och fler (läs tråkigare) uppgifter. Det kreativa arbetet har fått åsidosättas för det administrativa - till slut kändes mitt yrke långt ifrån det jag valt.

Med ett stort jante-troll på axeln motade jag länge bort känslan av att jag kan skriva bra - ibland till och med bättre än så. Nu vet jag att jag kan beröra, informera och roa med väl valda ord. Det började blygsamt med små kommentarer på andras bloggar - nu har jag en egen. Genom ett positivt antagningsbesked från Academedias Reklamskola som råg i ryggen vågade jag till slut tro och lita på min förmåga. (Kursstarten har tyvärr skjutits upp till januari 2009.) Sökte och började en copykurs på Göteborg Design och skickade mail till en mängd reklambyråer. Till slut nappade en medelstor byrå på copyrookiens vädjan.

Genom att vara ensam i min roll på jobbet har jag det tufft ibland, men lär mig nya saker i ett tämligen högt tempo. Det man måste klarar man om man vill!
Till och med det för många tyngsta skälet till att fortsätta vara lärare - sommarlovet - klarade jag utan abstinens. Jag är själv lite förvånad, men eftersom jag inte saknade skolstarten kunde jag nu njuta av mina två veckors ledighet till fullo. När jag sedan återgick till jobbet kände jag mig lyckligt lottat. Den stora skillnaden är att jag jobbade som lärare, men jag är copywriter.

Intimt

I mitt hus finns det en tvättstuga på varje våningsplan. På min våning finns det tre lägenheter och min ena granne har en egen tvättmaskin. Alltså delar jag och en man i fyrtioårsåldern på vår tvättstuga. (Konstigt egentligen att man fortfarande säger stuga när det alltsom oftast handlar om ett litet rum snarare än ett litet hus.) På väggen hänger det ett schema med tider som man kan fylla i och boka, men det gör inte jag och min granne. Vi talar väldigt sällan med varandra, men på något underligt sätt har vi ändå kommit överens om flera regler. Om maskinen är igång och det finns tydliga tecken på att grannen har för avsikt att tvätta mer, då återkommer jag en annan dag. Ligger det däremot färdigtvättad tvätt i maskinen så lägger jag den i tvättvagnen och stoppar in min smutsiga byk - om inte grannens tvättkorg står där förstås, som en indikation på att han ska tvätta mer. Då återkommer jag en annan dag. Som en stum överenskommelse behandlar han mig och min tvätt likaledes respektfullt. Torktumlaren har också liknande regler såklart. Är det som han lämnat där torrt tar jag ut det, men annars sätter jag på den igen och återkommer en annan dag. Det kanske inte är något märkligt med detta beteende, men ibland känns det väldigt udda att stå där och plocka med hans strumpor och kalsonger - även om de då är rena. Själv torktumlar jag aldrig mina underkläder så den omvända situationen uppstår ju inte och jag undrar ibland om han ens tänker på att en person som han knappt pratar med vet storlek, färg och märke på hans intimaste plagg.

Förklaringen?

Gen kan ge män relationsproblem, det visar en ny studie från Karolinska Institutet och Göteborgs universitet.
Äktenskapsproblem, missnöje i relationen och svårt att komma nära. Förklaringen kan finnas i en genvariant, som mer än var tredje man bär på. Kvinnor till män med genvarianten är mindre nöjda med sin relation än de kvinnor som är gifta med män utan genvarianten, säger Hasse Walum, doktorand vid Institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik och medförfattare till studien.
I studien ingick 2 000 personer, hälften män och hälften kvinnor. Av männen visade det sig att 40 procent bar på en eller två kopior av en genvariant, kallad allel 334. Dessa män kände i genomsnitt svagare band till sin partner, än män utan genvarianten. Dessutom har män med två kopior av genvarianten i dubbelt så stor utsträckning upplevt en äktenskapskris det senaste året, jämfört med dem som saknar allel 334.

saxat ur GP 2008-09-01