En milstolpe

Tänk att vi klarade det... äntligen!
Jag vet att jag ibland kan vara impulsiv och snart ångrar mig, men inte idag.
När jag förberedde middagen (ingen fusk-matlagnign idag: limemarinerad kycklingfilé med bulgur, tsatziki pch morötter) tänkte jag på att det skulle räcka till fler. Du skulle ju ändå hämta A efter skridskoträningen och lämna henne här, så jag tvekade inte när jag messade: Du får gärna äta med oss. Inget märvärdigt egentligen, men ändå stort för oss, att du tyckte det var ok att kommunicera via sms, svarade: Ja tack och att vi uppförde oss som de bra föräldrar vi kan vara tillsammans - även nu när vi inte är det.