Respons?

Nu har jag skickat brevet!
Har ofta tänkt att skriva till mitt x, men då varit för arg eller ledsen för att kunna vara konstruktiv. Hade nog gjort mer skada än nytta om jag skrivit då.
Jag hade själv uppskattat att få ett tydligt, uppriktigt förlåt om jag som honom känt mig kränkt och sårad. Hoppas nu att han inte tar detta på fel sätt. Det mesta som jag säger och gör vänds och vrids till min nackdel, så att jag framstår som egoistisk och beräknande. Vill att han förstår att jag faktiskt menar det jag skriver och att han också förstår att vi måste sätta barnen först. Jag är också ledsen och besviken över allt som hänt, men nu är det dags att gå vidare på riktigt.
Undrar förstås om han kommer säga något alls om brevet. Kanske han gör det...kanske inte...oavsett så tror jag att det ändå gör skillnad. Om bara lite för honom, så kändes det bra för mig att säga förlåt nu. Jag har inte varit redo för det förrän nu, har mest varit intresserad av att han ska förstå vad han gjort för fel. Det har naturligtvis inte gjort att vi kommunicerat bättre.
Nu ska jag bara njuta av att äntligen ha mina barn hos mig igen efter tre veckor med pappa och låta mitt brev sjunka in och hoppas på positiv respons ...