Tack!

Du gjorde mig glad idag, eller redan igår faktiskt. Fastän jag ändrade på något som vi bestämt, kunde vi fortsätta prata, vi kom överens om att det var bra för barnen att komma hem till mig lite tidigare idag. Även om det var på mitt initiativ, så kändes det ändå som vi båda tog beslutet. Jag är faktiskt stolt (ja, jag kommer inte på något mer passande ord) över dig. Oftast när jag föreslår något brukar du undra över mina avsikter, men nu kände jag att vi båda, tillsammans tänkte på barnens bästa.
Att du sedan, utan att tveka, tog med dig verktyg och hjälpte mig att borra i betongväggar i barnens rum, gör att jag verkligen tror att du nu vill samarbeta med mig. För barnen kändes det också bra och tryggt, att se att vi kan vara fungerande skilda föräldrar som inte bråkar.
Vi kommer inte alltid att komma överens, men om vi hjälps åt kan vi kanske sluta gräla i onödan och istället diskutera och komma fram till lösningar, som är bra för barnen och fungerar för oss båda.
Känner nu att du kanske inte hatar mig trots allt och att vi kan vara vänner.
J